Blandstad är viktig även med autonoma fordon

Delade förarlösa fordon verkar från många håll utropas som det som skall lösa alla trafikproblem i framtiden, men kommer de verkligen att ensamt klara det?

För att belysa stadsplaneringen vikt även i framtiden ritar jag nedan upp en väldigt förenklad modell av en stad och hur dess planering påverkar trafikmängden. Staden består av två delar, A och B. Inom varje del kan man gå medan man behöver transport för att komma mellan dem. Totalt har staden 1000 invånare och 1000 arbetsplatser. Jag utgår från att viljan att dela fordon inte förändras och för beräkningen enkelhet räknat jag med en person per fordon. 

Ex 1, alla bor i A och jobbar i B

Om delade autonoma fordon skall klara att transportera alla från A till B behövs 1000 transporter och för att inte dubbla parkeringar ska behövas kommer även 1000 tomma fordon gå i andra riktningen.

Ex 2, 500 bor i A men jobbar i B och 500 bor i B men jobbar i A.

Första exemplet med blandning av arbetsplatser och bostäder. I det här fallet behöver fortfarande 1000 personer transporteras men fordonen slipper gå tomma tillbaka, så det blir 500 fordon per riktning.

Ex3, Slumpvis bosättning i förhållande till arbetsplats

Nu bor hälften inom gångavstånd från arbetet och hälften behöver transporteras, så nu blir det 250 fordon per riktning.

Ex 4, vi utgår från hushåll där två personer bor och varje hushåll har bosatt sig så minst en bor i rätt stadsdel.

Förutsättningen säger att 500 redan bor på gångavstånd och av de andra 500 bor hälften av slump inom gångavstånd. Nu är vi nere i 125 transporter per riktning.

De här fyra exemplen är väldigt förenklade så skillnaden kommer inte vara så här extrem i en verklig stad, men det visar tydligt hur viktig stadsplaneringen är även om bilarna kan köra själva.